Borde sova.
Har varken tid eller ork för att uppdatera här förtillfället. Som nu t.ex. måste jag skriva ett jävla brev till Norge för att få ut min lön. Annars om dagarna irrar jag runt med vänner och försöker hålla mig sysselsatt så jag slipper tänka på allt jobbigt. Förutom jobb-, penga-, och flytt- och allmänt styrauppmittliv-hets så har jag en pojkvän på en jävla ö som jag senaste dagarna saknat någon hemskt mycke. Imorgon ska jag försöka hålla mig hemma hela dagen, äta bra, städa och ta det lugnt för att sedan på kvällen kunna fara till linn och få prata med Pontus lite. Nästa vecka åker jag till peace, förhoppningsvis har jag lite ny livsglädje efter de.
Umeås största bitterfitta.
Det måste nog vara jag. Är så hemskt less på migsjälv justnu, blir arg bara jag ser min egen spegelbild. Känner mig negativ, irriterande, misslyckad och ful. Vet inte varför jag blivit såhär senaste dagarna. Ångest över minsta lilla. Kommer på migsjälv med att prata skit om folk, vara otrevlig och överdriven. De är inte jag. Umeå är giftigt. För övrigt är jag sjuk. Svettats hela natten, snorig och är hes som fan. Saknar Ester. Saknar Joanna. Saknar migsjälv. Allt känns bara åt hevette justnu. Tror jag ska sluta använda bloggen också, bara dehär ger ångest. De är inte ett dugg synd om mig, allt är mitt eget fel. Idag ska jag hetsäta och sitta och övertänka alla livets misstankar, sådär dramtiskt och självdestruktivt. Kan inte tänka klart.
Kan inte låta bli att kolla mobilen.
Hemma. Ätit grillat och ny sitter jag äter tårta i min underbara säng. Spillde just blåbär på mina vita nytvättade lakan. Allt är i sin ordning.
Vill ha värme.
Huvva. Inte ätit vidare bra idag och självfallet ska jag få akuta magsmärtor just när jag går och lägger mig. Efter att ha hetsätit en stor bit torrt gammalt bröd i hopp om att sätta stopp på tortyren insåg jag att de redan var försent. Fick lite yoghurt av Anna som också bor här och nu sitter jag ihopkurad brevid mitt lilla element och hoppas på ett mirakel. Rätt så typiskt att jag ska börja må skit samma dag jag haft mitt sista arbetspass. Har massvis med saker att göra imorgon också... bland annat städa. Nu blev jag illamående också... sen några dagar tillbaka har jag haft ont i öronen vilket är mycket märkligt. Dessa jävla magsår/magkatarr är fan ett helvete, hade redan nog med problem innan. Vill bara sova. Spola fram några dagar tills jag är hemma och kan bli omhändertagen. Vill inte må såhär. Kan man bara få må bra fysiskt iallafall.
De börjar dra ihop sig, mycket att fixa. Jobbar ikväll så ska försöka röjja upp lite på rummet och kirra skattekort. Hatar denna stress.
Är trött på överanalysera lögner. Vill fan bara ha galet kul justnju.
Helt värdelös på jobbet idag, sket i det mesta efter nån timme och hängde med Sven i Klara Färdiga Fisk istället. Börjar förstå varför de gillar att anställa svenskar, en del av de jag jobbar med har ingen somhelst förmåga till egan intiativ. Alltid kaos när jag kommer dit, blö. Men nu är de inte långt kvar tills jag är hemma. Lite om igår/inatt, skulle kunna babbla på hur mycket somhelst men min hjärna håller på stänga av pågrund av bristen av sömn. Aja, de var fan en av de coolaste grejerna jag upplevt. Högt upp på ett fjäll, tog en halvtimma att ta sig upp. En svartklubbkille med indiankepp och renässansblus hade styrt ihop allt. De första jag möttes av var en ingån till en cirkel med en stentrappa fylls med ljus upp till en massa dansande människor och 2 djs som spelade hög teknomusik. De var underbart nattsommarväder ute så spenderades mycket tid ute, fantastisk utsikt och sjukt trevliga, flummiga och intressant människor. Fanns även en bunker fylls med dansande människor, några få i endast underkläder, med 2 djs som spelade ännu högre teknomusik med en massa neongrejer hängandes i taket. Nångång vid sju på morgonen hade jag fått nog av att parta och tröttheten börjat kännas. Dock var de endel som jag såg dansa från 12 på kvällen till 10 på morgonen haha. Fyfan vad kul de var, då trots myggbet, fetaste bakisfyllan och en 45 min promenad ner för fjället i stekande värme. Har Angelica, dave och Vespen att tacka för ryggt sällskap. Nä nu ska jag sova.
De enda jag vill justnu är att få ligga i en trygg famn och känna lite kärlek.
Varit nedstämd hela dagen, något ont som börjat gro i mig. Har laddat ner Skins säsong 3, Warrior och The Notebook för att få lite sällskap. Blir 12 kronors lasagn till middag. Har även lite choklad kvar. Vet inte varför jag är så... ledsen. Satt i en timme längs bryggan och lyssnade på lykke li, själv såklart. Men de är inte långt kvar nu, snart far jag hem. Har inte saknat umeå så värst mycket, bara mina vänner. Känns som jag förändrats jättemycket sen jag for hit. Har inte funnits några ursäkter till att inte ta tag i saker härborta. Fått mycket bortgjort, både dumma söka jobb fobier och känslomässigt kaos. För första gången känns de som jag har allting klart för mig, vad jag vill, hur saker är, vad som kommer hända. Som de inte finns något mer att grubbla på för jag har försökt allt. Liksom även de jag inte vet, har jag iallafall kommit fram till att jag aldrig kommer kunna veta. Nu babblar jag. Ska gråta till The Notebook och bara låta mig vara nedstämd. Förhoppningsvis kommer livsgnistan tillbaks när jag kommer hem.
Kan inte minnas senast jag var så inspirerad.
Pinterest har blivit min drog. Är som besatt och efter flera timmars exaltera klickande har jag nu rejält ont i nacken. Har så mycket nya idéer! Sjukt bra sätt att komma på vad som verkligen är jag. Kommer säkert radera och göra om väldigt ofta, de gör jag alltid. Men de är så simpelt upplägg att de inte är krångligt alls. Helt plötsligt har jag en idé av vad för sorts bröllops ringar jag gillar och har överflödigt med inspiration till både tattuering och piercing. Har så mcyket skit sparat på min hårddisk och nu har äntligen ett ställe att använda allt(vissa bilder har jag haft i flera år bara för jag inte kan släppa dem på något vis). Bloggen känns inte alls lika taggande tyvärr. Riskerar att bli mycket text. Först försökte jag ändra så den svarta texten skulle bli vit så man kan läsa direkt, men nu i efterhand känns de bra att den är svart. De som har lust och snoka får helt enkelt markera skiten. Känns som ette xtra skyddsnät, jag kan vara personligare utan att de känns som jag blottar mig allt för mycket. Nu ska jag sova, imorgon är de jobb på schemat. Här är min pinterest.
19 och inte ett dugg klokare.
Har haft så mycket i tankarna igår att de kändes bäst att undvika logga in här. Hade nog kunna fyllt flera dagböcker med alla fjantigheter som snurrat runt i mitt huvud. Gårdagen bestod iallafall av pizza, jobb, glass, magförgiftning, takeout, jordgubbar och cola. Idag har jag inte gjort något alls, tänkte dock ta en promenad innan det blir mörkt. Mina tankegångar ska jag försöka hålla för migsjälv, misstänker att jag håller på tappa fattningen helt. Insåg för några dagar sen när jag vägde mig att jag gått ner 2 kg sen jag kom hit... och 11kg på ett år. Misstänker att de till största del är muskler som försvunnit så skulle behöve öak både träning och matintag ifall jag ska våga visa mig ute i sommar(är jag den enda som tycker att smal och slapp är typ de mest oattraktiva ever, då har jag hellre lite överflöd). Dock är de enda jag är sugen på godis... nä nu ska jag handla mat och sen ta en långpromenad(och om de blir några kronor över köpa godis till promenaden).
Som om de bara var min kropp som lyckades fly och min själ fastnade kvar där hemma.
Jag skulle hemskt gärna vilja ha en storasyster. Någon att fly till för stöd, någon som är några år äldre och visare. Någon som har gått igenom en massa hemsktheter och funnit ett sätt att ta sig ur hopplösheten. Allt är ju på bättringsvägen känns de som... försöker intala mig det iallafall. Mitt stackars ansikte har sett bättre dar. Är skrämmande blek och mina ögon som skulle behöva en omgång med nån mirakelbra ögonkräm mot de mörka ringarna som växer sig större efter varje sammanbrott. Saknar nästan mitt gamla jag lite när jag tänker efter, visst kanske de inte var så spännande men allt var i ordning och hade sin plats. Allt var en rutin som kanske inte tog mig någonvart men justnu är jag i någon rutin som bara drar ner mig djupare i allt. Fruktansvärt mycket babbel. Nu ska jag och mitt slitna ansikte gå och sova. Imorgon hade jag tänkt försöka få lite färg(hoppas de blir sol) och städa samt tvätta.
Fortsätter äta morötter.
Lång dag, för lång. Soligt men blåsigt. Sminkat mig, men endast varit ute i 2 h, resten av tiden har jag ätit och stirrat i taket samt sett någr avsnitt SACT. Håller på ladda ner Vampire Diaries nu... sorglig man kan vara. En av mina roomates ska ha över sin pojkvän på besök som hon inte sett på 3 veckor. Bitter ja. Börjar också bli less på att varenda jävla film och serie ska handla om kärlek?! Patetiskt. Nä nu ska jag fortsätta stirra taket. Var väldigt dumt av mig att ladda ner säsong 3 av SACT.
Uttråkad.
Vad heter du? Ida Sofia Persson. Vad kallas du? Oftast Ida, ibland Lillida, Idde eller Idis, de dagar jag har tur Älskling. Vad vill du bli kallad? Är inte så brydd, alla har sin charm. Födelsedatum? 7 maj 1993. Stjärntecken? Vild stark oxe. Vart bor du? Umeå oftast, just för tillfället Bergen. Vad har du för mobil? En HTC. Har du en egen dator? Inte längre. Vilka är dina närmsta vänner? Har många fina men Joanna, Ellen, Ester, Lucas och Pontus tror jag. Har du något husdjur? En kelsjuk katt som börjar bli tant. Vad ska du göra i sommar? Mysa i solen, festa på festival och ta en tripp till sthockholm för att se Coldplay. Favoritfärg? För svårt, ibland grönt och gult, ibland mörklila och maronröd. Vem älskar du mest? Dum fråga. Älskar på olika sätt, älskar många. Intressen? Vacker musik, konst, miljöer, människor… sånt som skapar starka känslor är intressant. Favoritband? Omöjlig fråga. Favoritlåt? Finns många men ”Utan dina andetag” av Kent tröttnar jag aldrig på. Namnsdag? Har en, vet bara inte när. Vad skulle du vilja heta? Ida Elisabeth... sen något eget vackert. Hur ser din drömkille ut? En blandning mellan Russel Crowe, Mr. Big och Tom Hardy... lång, bredaxlad och välutrustad? Inte fan vet jag. Beskriv ditt hår? Sandre/Råttfärgat, tjockt,lite uppklippt snart midjelångt. Har du några piercingar/tatueringar? Hade en helixpiercing i några månader men nu bara ett i vardera öra. Vart skulle du bo om du fick välja? Storstad full med fest och balla butiker, vid stranden i ett varm land fullt med snygga surfare, på landet i ett fint gammalt hus omringat av ängar. De sista ska vara slutdestinationen. Bor du i lägenhet eller villa? Hemma - villa, här -lägenhet. Vilka färger är snyggast på kläder? Naturfärger, inte knalligt. Vad har du på dig? Linne och kjol. Vad har du gjort idag? Städat, tvättat, handlat samt sett film och sovit. Vad ska du göra imorgon? Läkarbesök, jobbintervju och sen tänkte jag försöka röra på fläsket lite ifall men hosta minskat. Hur mår du just nu? Bra, trött, lite småsjuk samt kramsugen men ska strax sova så känns lugnt. Hur brukar du annars må? Olika, mitt humör är smått schizofrent. Är du sjuk? Smått ja. Har du ont nånstans? I svanskotan, sitter obekvämt. Har du gått till tandläkaren detta året? För ofta ja. Vad heter din pappa? Kenneth. Har du några syskon? Joda. Vilket är ditt favoritdjur? Igelkottar är söta... som husdjur en förevig hundvalp kanske. Äter du ofta godis? Ja, ska trappa ner på det hade jag tänkt. Vilket är ditt favoritgodis? Surisar. Vad är det finaste som finns? Kärlek. Vilken är din favoritdryck? Idag Cola. Tobecontinued.
Idag känns allt hemskt ensamt och sorgset.
Ligger i sängen och planerar inte att gå upp. Ska försöka sova bort de mesta av dagen. Hatar torsdagar, de är min otursdag. Allt känns tomt idag. Saknar mina vänner och kommer uppskatta alla mycket mer när jag kommer tillbaka. Saknar närhet och omtanke. Känner mig ensammast i hela världen idag. Misslyckad. Går nog över imorgon eller övermorgon. Är värdelös på att vara ensam, min kropp skriker efter bara nån vecka. Saknar Pontus också. Saknar mamma och pappa och världens finaste lillasyster. Saknar mormor. Saknar krammar och kroppsvärme. Vill vara 3 år igen och ligga och sova i mitten av mamma och pappas säng, trygg. Idag känner jag mig verkligen som ett sandkorn på en strand. Skulle lika gärna kunna försvinna och ingen större skillnad skulle märkas. Nä ush nu ska jag sova. Stänga av skype och facebook och bara försvinna. Idag orkar jag inte med världen alls. De är patetiskt hur beroende man kan vara av kärlek och uppskattning.
Städat mest hela dagen och belönar mig med choklad och godricka.
Jisses, helt slut. Ska försöka sova, ligger nerbäddad med en mojito men får inte en blund. Ser på big brother 2006 och arrested development. Börjar klura på vad de är för förlurer som läser allt dehär kraffset? Vet kanske 5 st som jag sagt de till, men deandra är jag hemskt nyfiken på. Fast dömmer inte, läser själv folk jag knappt känners bloggar(kollar på bilder men ni förstår) när jag har tråkigt framför datorn. Att scrolla i en blogg är himla bra tidsfördriv. Nä men funderar på göra reklam för patrasket på fb bara för att se ifall några skulle kolla lixom. Men tror inte riktigt de är min grej, vill samtidigt inte att den ska vara för lätttillgänglig. Ibland får man ju psykbryt och du är de oftast här de syns, inte för att jag själv höjer mkt på ögonbrynen när folk dampar i sina bloggar eller så. Gud vad jag är ursäktande. Nä nu ska jag ge mig. Godnatt.
Blodblåsor.
Mitt lokalsinne svek mig allt för många gånger idag, gått hela dagen. Har fått enheldel gjort iallafall och cvn är utdelade. Nu får jag hoppas någon nappar bara, och de fort! Förövrigt så mår jag bra, lite ont i magen somvanligt. Förstår inprincip ingenting av norska vilket är hemskt jobbigt tillofrån, känner mig så tråkig och osocial. Tjejerna jag bor med är supersnälla iallafall och förstår nästan allt jag säger. Men somsagt lite synd att jag mest ser ut som ett frågetecken när de pratar. De låter lite som alla joddlar typ... fort pratar de också! Funderade på dricka min flaska mojito som jag köpte taxfree(wiho) men tror jag ska gå och lägga mig. Min kropp vill inte samarbeta för stunden.
Imorgon far jag!
Känner mig mer redo än någonsin. Fått kärlek så jag borde klara mig minst 1 månad framåt. Skäms dock lite för att jag inte hunnit ta adjö av vissa av mina närmsta, men ibland blir det bara så. Nu ska jag sova med gosehund.
Inget mer gapande för mig.
Impuls for på bio igår med Stina. Klöste sönder min naglar medans vi såg på American Pie Reunion och åt popcorn jag egentligen inte hade råd med. Ser fruktansvärt sliten ut förövrigt också. Sovit hos Stina inatt men hon var borta när jag vaknade. Har ett vagt minne av att hennes mobil ringde mitt i natten så gissar på att Oscar kom och överraskade henne. Fint. Idag ska jag handla, skriva ut cv och fara förbi arbetsförmedlingen. Annars efter att ha googlat runt lite har jag fått reda på varför min högra käke knakat sönder senast 5 åren, har tydligen något som kallas TMJ. En förklaring till min bl.a. nedsatta hörsel, smärta i käken, samt huvudvärk och energibrist. Fett less att allt på en ska vara fel på, känns som smådrygt att måste operera till fötterna OCH käken för att kunna leva glatt. Men visst är de skönt att veta att man kan fixa sina ankfötter och snea käke. Nu har jag dock stört ont i käkhelvetet efter att ha försökt mig på några av övningarna jag fann.
Hoppet är det sista som lämnar människan.
Känner mig som en stor degklump. Håller på förfalla totalt. Förutom snuva är frisk, men kan endå inte förmå mig att fara och träna. Är nog bara en såndär dag när sängen är den enda rätta platsen. Har börjat packa iallafall, inte långt kvar innan jag är borta. Känner mig smått poänglös. En riktig fuldag. Tar en tupplur och hoppas att jag vaknar upp på bättre humör.
Allt kan bara dra åt pipsvängen.
Spelar ingen roll hur rolig kvällen är, hur snygg någon är och hur mycket den smickrar. Kommer aldrig kunna vänja mig vid tanken på att sova med någon annan. Vill inte ha någon annans händer kring min midja. De är inte rättvist, för vad jag än gör så är mitt hjärta inte bara sönder utan även ihåligt. Vet inte vad jag ska göra för att allt ska sluta göra så ont.
Jag är min allra närmsta.
Kan inte sova. Tänkte försöka skriva vad jag känner, men inser att jag inte riktigt vet längre. Jag som alltid själv brukar veta på något vis och ha ett mål typ, även om de kan vara svårt att förklara för andra. Så brukar jag veta själv ju. Kan försöka klura ut vad som försigår uppe i mitt huvud. Skulle inte beskriva det som förvirrad, mer tom. Ifall de är en sorts uppgivenhet, hopp iform av lugn eller bifall till hur allt blivit är jag inte heller säker på. Spenderar större delarna av dagarna med att halvsova och drömma minnen i en absurd blandning av skräck. Gråter inte längre, alls faktis. Försökte idag genom att kolla på sorgliga filmer och lyssna på sentimental musik. De gick inte, skönt fast smått obehagligt. Har som spenderat halva mitt liv med att grina som ett spädbarn så justnu är det som att vara i en annan människas kropp. Äsh. Börjar dra mig undan, inte för att jag vill eller måste... de är inte ett val. Har bara blivit så. Har egentligen problem med att vara ensam, då blir alltid så tätt inpå och de blir svårt att ignorera problem. Men nu på något vis är det som att jag måste. Jag har haft alla dedär sakerna som stod på mina listor för flera år sen, de jag trodde var receptet på lycka. Men de fungerade inte så jag kan inte annat än börja om. Ska ge migsjälv 2 månader, att bara finnas där för mig. Ingen annan. Kom nämligen på migsjälv med att säga saker jag inte alls följer själv. Jag är den enda jag kan förlita mig på och den enda jag måste spendera hela mitt liv med. Så tror de är dags att jag lär känna denhär Ida som faktis är väldigt mycket främling för mig. Jag älskar mina närmsta och skulle göra allt för dem, även om de skadade migsjälv. De finns tillochmed människor jag bara träffar mer sällan om bara några enstaka gånger som jag skulle finnas där för nästan oavsett, bara för att de gjort ett så bra intryck och bra människor gör mig lycklig. Men de är kanske där de hela gått lite fel, för jag har glömt mig, min närmsta. Nu blev de massvis med babbel och kommer troligtvis radera dehär imorgon, men ska försöka att inte göra de. För även om de inte är perfekt skrivet eller en genomtänkt text så är de ju... jag. Jag är oundviklig, finns alltid där, hur förjävligt de än känns ibland. Lika bra att jag vänjer mig. Godnatt.
