vi som skrattade nyss

Ligger i sängen och planerar inte att gå upp. Ska försöka sova bort de mesta av dagen. Hatar torsdagar, de är min otursdag. Allt känns tomt idag. Saknar mina vänner och kommer uppskatta alla mycket mer när jag kommer tillbaka. Saknar närhet och omtanke. Känner mig ensammast i hela världen idag. Misslyckad. Går nog över imorgon eller övermorgon. Är värdelös på att vara ensam, min kropp skriker efter bara nån vecka. Saknar Pontus också. Saknar mamma och pappa och världens finaste lillasyster. Saknar mormor. Saknar krammar och kroppsvärme. Vill vara 3 år igen och ligga och sova i mitten av mamma och pappas säng, trygg. Idag känner jag mig verkligen som ett sandkorn på en strand. Skulle lika gärna kunna försvinna och ingen större skillnad skulle märkas. Nä ush nu ska jag sova. Stänga av skype och facebook och bara försvinna. Idag orkar jag inte med världen alls. De är patetiskt hur beroende man kan vara av kärlek och uppskattning.