vi som skrattade nyss

Det måste nog vara jag. Är så hemskt less på migsjälv justnu, blir arg bara jag ser min egen spegelbild. Känner mig negativ, irriterande, misslyckad och ful. Vet inte varför jag blivit såhär senaste dagarna. Ångest över minsta lilla. Kommer på migsjälv med att prata skit om folk, vara otrevlig och överdriven. De är inte jag. Umeå är giftigt. För övrigt är jag sjuk. Svettats hela natten, snorig och är hes som fan. Saknar Ester. Saknar Joanna. Saknar migsjälv. Allt känns bara åt hevette justnu. Tror jag ska sluta använda bloggen också, bara dehär ger ångest. De är inte ett dugg synd om mig, allt är mitt eget fel. Idag ska jag hetsäta och sitta och övertänka alla livets misstankar, sådär dramtiskt och självdestruktivt. Kan inte tänka klart.