vi som skrattade nyss

Jag skulle hemskt gärna vilja ha en storasyster. Någon att fly till för stöd, någon som är några år äldre och visare. Någon som har gått igenom en massa hemsktheter och funnit ett sätt att ta sig ur hopplösheten. Allt är ju på bättringsvägen känns de som... försöker intala mig det iallafall. Mitt stackars ansikte har sett bättre dar. Är skrämmande blek och mina ögon som skulle behöva en omgång med nån mirakelbra ögonkräm mot de mörka ringarna som växer sig större efter varje sammanbrott. Saknar nästan mitt gamla jag lite när jag tänker efter, visst kanske de inte var så spännande men allt var i ordning och hade sin plats. Allt var en rutin som kanske inte tog mig någonvart men justnu är jag i någon rutin som bara drar ner mig djupare i allt. Fruktansvärt mycket babbel. Nu ska jag och mitt slitna ansikte gå och sova. Imorgon hade jag tänkt försöka få lite färg(hoppas de blir sol) och städa samt tvätta.