Först när det finns ingenting utom en långsamt glödande dröm, som din rädsla verkar gömma djupt inne i ditt sinne. Helt ensam har jag gråtit tysta tårar fulla av stolthet i en värld av stål, av sten.
Efter en långpromenad, en lång underbar siesta samt 2 avsnitt av Misfits mår jag helt okej och tror nog att jag med lite hopp kan slippa mardrömmar inatt. Känns fan stört att man inte ska vilja somna om kvällarna för att man är rädd att drömma hemska saker, är ju som lite för gammal för det.
Kommentarer
Trackback
