De är för tidigt att säga, för tidigt att ens tänka på. Vågar inte. Min känslor påverkas av abnorma mardrömmar och jobbiga verkligheter. Jag längtar hem nu, till omfamning. Jag vill inte tveka på migsjälv längre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0