När vi växte upp lekte livet, vi var evighetens hopp. Det var helt självklart att vår framtid skulle bli oförbrukat fri. Somrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang. Rågen gungade och gräset växte grönt. Hela livet var så skönt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0